det är jobbigt när alla runtomkring en sakta faller längre bort från ens värld. och när man inser, hur hjälper dom mig i mitt liv egentligen? men den tanken vill man bara skita i. även fast man är jättearg. och jätteledsen. och känner sig sviken. och allt annat dåligt. varför måste det vara så? varför måste jag vara en sån jävla sucker. jag vill bli hård-hudad och grym. kunna vara kall som en frys och gå vidare efter det man helst vill glömma. varför måste jag haka upp mig på det dåliga helatiden? jag vill bara få må bra igen. och jag undar när det kommer inträffa. allt suger, mitt liv finns inte, för jag har inget. jag är tragisk och solo. så jävla sorglig!